Har precis åkt drygt 4 mil från jobbet för att hämta upp min dotter från skolan.

Just det, det har jag inte nämnt ännu. Jag har en dotter, det absolut största, vackraste och finaste min kropp någonsin har presterat. Hon är elva år och bor med pappan drygt 4 mil bort från mig. Men det var jag som lämnade – pappan, när hon var sju år. Det var en lång process att samla mod och kraft till den dagen en separation var helt nödvändig för mig.

Hur som helst, nu är det min helg att skämma bort min älskade avkomma. Jag har henne varannan helg.

Nu vet jag att många tänker ”varför kräver du inte vårdnaden av ditt barn?!”…. Det ska jag säga att jag har goda grunder till. Det kommer att komma mer om det framöver.

För nu ska jag kila in på skolan och vara med i sista lektionen som jag alltid är på mina fredagshämtningar ❤ Jag kommer att göra det tills hon inte vill längre, goa unge 😀

Sen ska vi hem och ha mamma-dotter-myyyys ❤ hela helgen!

Trevlig helg

Kram /Lotta

Sänder en tanke till morsan idag. 
Det är idag 20 år sedan hon lämnade 
jordelivet, 54 år gammal. 

Henne kommer jag prata en del om 
framöver. Kanske inte det mest 
smickrande men men....
Hon kanske tar sig en grogg i 
himlen idag 😉

På återseende 🙂
Kram
Lotta

Hej

och välkommen till min första blogg och mitt första inlägg. 
Jag heter Lotta och är 46 år, ursprungligen finsk (finska 
föräldrar-R.I.P) men född och uppvuxen i huvudstaden. 
Jag är en av de som är/varit beroende av Facebook i många år. 
Men jag är nu lite less på att begränsa mig, mina känslor och 
tankar där, med respekt för mina vänner, även om jag ÄR väldigt 
frispråkig, så vill jag bara få vädra mina innersta känslor 
och tankar liiite mer öppet. 
 
Min idé med min blogg är att visa mitt innersta jag, som jag 
inte visar på andra sociala medier, att då och då återge 
barndomsminnen och trauman (varning - kan bli "juicy") som 
nästan ingen vet om. 
Jag har på senare tid fått diagnosen C-PTSD (Komplex post-
traumatisk stressyndrom - googla det!) och har många symtom 
som jag tampas med varje dag. Jag tänkte att denna blogg skulle 
få vara en del av min läkeprocess. 
Kanske någon känner igen sig? 
Eller känner någon annan i liknande situation?

Min psykolog säger att jag är ett "Maskrosbarn", men det känns 
inte så ibland, det sitter typ i ryggmärgen (som man brukar säga) 
och symtomen poppar upp närsomhelst varsomhelst. 'Vad' som poppar 
upp kommer jag att berätta framöver.
Jag har jobbat hela mitt liv (industri senaste 16 åren), är väl 
fungerande i samhället utåt sett, jag gör rätt för mig. 

Hobbies har jag några, när orken och inspirationen gör sig påmind. 
Mobilfotografering, pyssla och min passion är svetsning.  

Det var en minipresentation av mig för denna gång. Jag hoppas du 
vill följa med mig på min resa här, som berör mitt liv från början 
till nutid samt vardagliga inlägg 😉 Följ gärna min blogg 🙂
Ha en fin torsdagskväll!
Kram från mig
Lotta