Spontan pub- och biljardkväll sätter spår

God kväll 🙂

Nu är det söndag kväll och har uteslutande gått i vilandets tecken.

Det är inte många gånger per år som jag kommer ut på lite festligheter. Det har med ekonomi och energi att göra. Att ta en taxi till stan och hem igen går på nästan 2000 spänn, och det enbart på transport, allt det andra tillkommer.

Vi har några i min by som har en lokal/förening där det ibland hålls lite festligheter, ibland större och ibland mindre. Igår kväll uppehöll sig ”eldsjälarna” i lokalen och drack lite pilsner och spelade biljard. Vi blev ditbjudna så jag och sambon traskade dit på kvällen. Det var en trevlig kväll, vi var 6 personer, 3 par, som hängde där. Lite cider eller öl och go musik och många trevliga samtal. Vid ett-tiden avvecklade vi festen och gick hem.

Idag, vaknade jag tidigt, vilket är så ovanligt. Jag var inte bakis, bara helt dränerad på energi, som att man dragit ur proppen i badkaret. Ändå var det lugnt igår. Jag borde inte vara fullständigt utmattad, men nu – mot tidigare, så vet jag varför jag i stort sett alltid varit så.

Det beror på alla intryck som bombarderat mitt huvud kvällen innan och jag inte lyckats bearbeta det, min HSP. Dessutom är lokalen bombarderad med dekaler, posters, vimplar, skyltar, lampor, klistermärken och massa annat, ett plotter av saker som distraherar min hjärna. Mycket att ta in, som sker omedvetet egentligen. Inget som jag personligen väljer att uppleva eller se. Det bara är så.

Jag vaknade tidigt idag, försökt ta en tupplur men jag har jättesvårt att tupplura på dagen. Helt urlakad i sängen, då är Netflix min bästa vän.

Hur som haver, så är det att ha HSP.

Så är VARJE min dag, efter jobb och andra aktiviteter.

På jobbet hanterar man många relationer, viljor, åsikter och synpunkter etc. Jag fäktats med dessa i kombo med C-PTSD och HSP. Ofta har jag migrän lagom till helgen då min hårddisk, hjärnan, blivit överhettad under hela veckan.

Min C-PTSD visar sig i att alltid vika ner mig, ta så lite plats som det bara går, nästan osynliggör mig själv och mina åsikter. Jag växte upp så, gjorde jag inte så och försökte göra mig sedd eller hörd, så åkte jag på stryk.

Det straffades med psykiska och fysiska övergrepp. Så min hjärna och kropp är typ programmerad in i minsta lilla cell på det viset under hela min uppväxt. Ingen har visat eller lärt mig motsatsen så jag är helt vilsen.

Nu klarar jag inte skriva mer för stunden.

Kram /Lotta

Publicerad av Solevik

Stockholmare från Solna som flyttat till ett litet samhälle utanför Borås. 1st dotter (med annan man), 1st sambo, 1st bonusson. Jag jobbar i en verkstad inom industrin. Har på senare tid fått bekräftat C-PTSD samt HSP.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: