Saknar en fikastund…

Godmiddag!

Jag körde hem från jobbet i eftermiddag och som så många gånger jag tänkt och känt att jag saknar någon att fika med, en närmaste vän.

Min närmaste vän emigrerade till ett annat europeiskt land för snart 20 år sedan. Jag saknar henne så det gör ont i hjärtat, jag har inte funnit någon så nära vän efter det. Bara flyktiga bekantskaper som inte växt sig djupare.

Jag vet att min bästa vän långt bort också känner sig ensam. Jag tackar förvisso sociala medier och chattar för att vi kunnat få tillbaka och hålla kontakten, men det är aldrig detsamma som att sitta vid samma bord, gråta, skratta, prata och skoja. En kram. Eller två. Fika på stan, bio och allt som bästisar gör. Det är enormt tomt. Vi lärde känna varandra som 18-åringar så vi har känt varandra i 29 år.

Hon är fortfarande min allra bästa vän som jag berättar (typ) allt för, men hon är så sabla långt bort. Vi träffades senast för sju år sedan, då hennes make ”beställde” mig som ”födelsedagsöverraskning”, då jag åkte dit över en helg.

Jag har inga NÄRA vänner, som ger och tar, som hör av sig, på lika villkor åt båda håll. De är väldigt svåra att hitta. De verkar som de allra flesta har sitt ”på det torra” på den fronten.

Jag saknar min bästis att fika med….❤

Kram/Lotta