Det är riktigt tungt nu

Det är söndag eftermiddag och imorgon drar helvetet igång igen. Har sån ångest, kroppen skriker efter hjälp och tårarna stockar sig i tårkanalerna. Först ska jag jobba 2 timmar på jobbet, sen ska jag hem och söka jobb som jag egentligen inte behöver…och så fortsätta så till julveckan. Sen ska jag jobba 4 timmar per dag i mellandagarna och fram till slutet av januari och sen sen 6 timmar per dag till nån gång i februari. Jag MÅSTE fylla upp resten av tiden av en heltid med att söka jobb som jag egentligen inte behöver/vill ha, annars får jag ingen a-kassa/inkomst. Jag måste redovisa vilka jobb jag söker annars drar dom in pengarna. Svenska regelverket är under all kritik. Min tumme/hand kommer sakteliga bli starkare från operationen och hoppas smärtfri med denna tiden. Jag borde få rehabilitera gradvis på mitt jobb, som är tanken från läkare och arbetsterapeut, utan massa annan psykisk skitstress. Jag klarar inte av sånt. Jag är en extremt högkänslig (HSP) person med obehandlad C-PTSD i min ryggsäck och inget sånt här gynnar mig på minsta sätt. I sådana här situationer är jag i skarpt läge överlevnads-mode, pulsen är hög, jag ser mig om och lyssnar efter faror och kan inte slappna av. En överlevnadsstrategi från barnsben som sitter i ryggmärgen. Det är ju ingen annan som tar hand om mig, så som det alltid har varit, så jag har väl omedvetet skapat strategin. Jag kan inte ens avsätta tid för avslappning/meditation för ifall det kommer ett oönskat telefonsamtal eller mail eller annat jävelskap så måste jag vara skärpt, för saker som bara rör till mitt liv ännu mer. Nu ska jag laga mat. Och må lite till illa. Ont i magen. Undrar när jag ska kollapsa. Jag undrar det. Hur mycket till orkar jag. Hur mycket.